Kortet

Jag sitter och tittar på ett kort
där vi två går på en strand.
Havet vi går vid är enormt stort
och där bredvid går vi hand i hand.

Men kortet är gammalt och slitet
och du finns inte längre kvar.
Redan som ung lämnade du livet
och kortet är det enda minne jag har.

Nytt försök!

Dödsryckningar, konstgjord andning, HLR....flämt, flämt! Ja, jag gör väl ett nytt försök på att hålla igång bloggen! Eftersom fantasin, tiden och orken tryter så har jag bestämt mig för att damma av min gamla diktbok. Jag fann den en dag, bland gömmorna, och satte mig och läste. De flesta dikterna skrev jag när jag var i femtonårsålder så naitiviteten fick mig att sitta och småle. Så ha detta i åtanke när ni läser den närmaste tiden!

"Dina ögon lyser och livet speglar.
Där syns outforskade dörrar och låsta reglar.
De innehåller av livets goda - allt.
Mystik , kärlek, glädje, sorg, varmt och kallt.

Ditt hår smeks lätt av en vårvind,
en tår rullar nerför din rodnande kind.
Dina lysande ögon svämmar över,
ditt unga hjärta blöder.

Du tänker på de som lever i misär,
medan du i livet frodas och lär.
Medan många på dödens flod seglar,
torkar du dina ögon och de åter livet speglar."