Det har varit en hektisk vecka på Hotell Öster!
Aktiviteter, inbokade möten, läkarbesök, telefonsamtal och icke förberedda händelser har avlöst varandra. Vid såna tillfällen är det viktigt att man kan ta sig tiden att sätta sig ner och andas. Njuta en stund av total tomhet i hjärnan och avslappning för att åter kunna samla tankarna och återuppta vardagen.
Detta har jag ännu inte lyckats lära mig! Hur mycket jag än försöker så snurrar tankarna hela tiden! Jag oroar mig för allt och inget, släpper inte taget om saker utan undrar om jag kunde ha agerat eller sagt annorlunda, väger för-och nackdelar med saker, tänker på allt jag måste göra och allt jag inte har hunnit att göra, försöker planera och ligga steget före i alla lägen osv, osv. Allt samtidigt med att min konstanta smärta gör att jag inte tänker klart! Total kaos i både kropp och knopp med andra ord!
Men i slutänden vet jag innerst inne att allt detta inte har någon betydelse för jag kan inte ändra gårdagens händelser och inte heller förutse morgondagens. I stället skulle jag kunna leva i nuet och försöka njuta av varje sekund. Men dit har jag inte kommit än, jag har fortfarande inte lärt mig att släppa allt och bara vara. Så skönt det skulle vara att kunna göra det!
Att hela tiden tänka är tröttsamt! Att hela tiden gå runt med smärta är tröttsamt! Att hela tiden oroa sig är tröttsamt! Det tror fasen att man är trött hela tiden!
Men det positiva med att vara trött är att till sist, efter att hjärnan inte orkar mer och kroppen ger med sig, så somnar jag. När jag somnar så tänker jag inte, jag känner inte smärtan och oron. Möjligtvis drömmer jag men det gör inget för jag kommer ändå aldrig ihåg mina drömmar!
