Ont...

OBS! Jag vill varna känsliga läsare för inslag av självömkan!!

Jag har ont. Alltid. Varje minut, varje sekund. Till och med när jag sover, det är därför jag vaknar hela tiden. Folk som har sovit i samma rum som mig säger att jag ligger och "ojar" mig i sömnen. Jag har ont när jag står, sitter, ligger, gör något eller inte gör något. Jag har ALLTID ont någonstans i kroppen.

Då kan man (eller i alla fall jag) tycka att man kan få ta något smärtstillande för att åtminstone få ha lite mindre ont eller i bästa fall få lov att vara smärtfri ett litet tag. Men det får man inte! Läkaren har bestämt att smärtstillande inte är bra. Så då skriver man ut smärtstillande MEN med restriktioner. Senast jag skulle hämta ut ett recept så hade min läkare lagt in restriktioner på ännu en tablett jag har. Denna tablett får man enligt FASS ta max 8 st om dagen av. Jag fick 100 tabletter på 60 dagar d v s 1 ½ tablett om dagen!! I normala fall tar jag 2 tabletter ca 2-3 gånger om dagen. 1 ½ ger mig inte ens någon smärtlindring.

Till saken hör att min kropp "tål" väldigt mycket smärtstillande. Nu sitter det säkert någon som läser detta och tänker" ja, det är klart att den tål mycket, den är väl immun vid detta laget så mycket medicin som hon äter". Men det beror inte på att jag har tagit mycket smärtlindrande i mitt liv eller att jag skulle vara beroende av tabletter. Jag fick reumatisk värk när jag var 28 år gammal. Dessförinnan åt jag inga smärtstillande eller andra mediciner som stimulerar på något sätt. Men jag har alltid haft problem med att tabletter, bedövning och narkos inte biter på mig.

Tandläkarna har alltid fått bedöva mig extra. När jag har fått lokalbedövning så har det inte tagit och jag har ofta känt när läkaren skär i mig. Bl a en gång när en läkare skulle öppna en varansamling jag hade fått i tummen. Då fick läkaren återkomma efter en kvart och lägga mer bedövning än tidigare. Han trodde helt enkelt inte på mig när jag sa att jag kände allt.

De lugnande tabletter man får innan operation, oftast Sobril, har aldrig haft någon påverkan på mig. När jag har gjort blockader och haft önskemål om att få sova så har man fått ge mig extra hög dos sömnmedel och det tar oftast väldigt lång tid innan jag somnar. En gång under en operation under blockad var jag vaken halva operationen trots att jag sa till flera gånger.

Allt detta tar man idag hänsyn till när jag kommer till Handkirurgen eftersom de vet sedan tidigare (har genomgått ca 15 operationer där). Men min egen Reumaläkare...ja, hon gör som hon själv vill! Har hon bestämt sig så har hon. Skit i att jag har ont, det rör ju inte henne...

Ibland går det onda t o m in i själen. Det är när sådana här saker inträffar. Då blir jag ledsen och tycker att min läkare är en skitstövel som inte kan förstå att jag bara vill ha lite "smärtfria" stunder. Då kommer det en skvätt självömkan. Men just det onda, det som påverkar själen, har jag egen smärtlindring mot. Jag ser till att få det ur systemet och det är det jag just har gjort! Tack för att ni "lyssnar"!